Strukturen och arrangemanget av fibrer i
spunbonded fiberduk spelar en avgörande roll för att bestämma dess styrka, hållbarhet och dimensionella stabilitet. Här är hur:
Orientering och inriktning:
Fibrernas orientering och inriktning i tyget påverkar dess mekaniska egenskaper. I spunbonded nonwoven-tyg är fibrerna typiskt orienterade på ett slumpmässigt eller semi-slumpmässigt sätt.
Slumpmässig fiberorientering bidrar till isotropiska mekaniska egenskaper, vilket innebär att tyget uppvisar liknande styrka och beteende i alla riktningar.
Inriktning av fibrer längs de huvudsakliga spänningsriktningarna kan förbättra draghållfastheten och rivhållfastheten i dessa riktningar.
Fiber intrassling:
Fibertrassling avser sammankopplingen och sammanflätningen av fibrer i tygstrukturen. I spunbonded fiberduk är fibrer mekaniskt bundna eller intrasslade under produktionen.
Fiberintrassling förbättrar tygets sammanhållning och stabilitet, vilket förhindrar att enskilda fibrer förskjuts eller migrerar inuti tyget.
Större fiberintrassling resulterar typiskt i förbättrad draghållfasthet, rivhållfasthet och dimensionsstabilitet hos tyget.
Fiberdiameter och distribution:
Diametern på fibrerna som används i spunbonded nonwoven-tyg kan variera beroende på tillverkningsprocessen och polymertypen.
Finare fibrer bidrar i allmänhet till en jämnare ytstruktur och mjukare handkänsla men kan offra viss styrka och hållbarhet jämfört med tjockare fibrer.
Fördelningen av fiberdiametrar inom tyget kan påverka dess totala enhetlighet, styrka och utseende. En mer enhetlig fördelning av fiberdiametrar resulterar typiskt i en mer konsekvent och förutsägbar tygprestanda.
Bindningsmekanismer:
De bindningsmekanismer som används för att konsolidera fibrerna i spunbonded nonwoven-tyg påverkar också dess strukturella integritet och mekaniska egenskaper.
Termisk bindning, mekanisk bindning (t.ex. nålstansning) eller kemisk bindning (t.ex. limbindning) kan användas för att skapa bindningar mellan fibrer.
Korrekt bindning säkerställer att fibrerna förblir säkert fästa vid varandra, vilket bidrar till tygets styrka, hållbarhet och motståndskraft mot deformation.
Densitet och porositet:
Tätheten av fibrer i tyget, såväl som porositeten eller hålrummet mellan fibrerna, påverkar dess mekaniska egenskaper och andningsförmåga.
Högre fiberdensitet resulterar i allmänhet i ett tätare, mer kompakt tyg med ökad styrka och motståndskraft mot rivning.
Kontrollerad porositet möjliggör luft- och fuktpermeabilitet, vilket gör tyget andningsbart och bekvämt för vissa applikationer som hygienprodukter eller filtreringsmedia.